måndag 30 mars 2009

Frilansar

Som de flesta av er har märkt (och flitigt kommenterat) så uppdaterar jag inte denna blogg lika ofta som andra. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: "Om du har något som är värt att säga, säg det." Sensmoralen av detta citat är alltså att jag inte kommer recensera senaste utgåvan av "Hänt Extra" i denna blogg...Blondin Bella gör det så skickligt åt mig. Däremot så har jag blivit ombedd att göra en så kallad "frilans debut" åt mina rumskamrater i deras blogg. När idén först kom på tal så blev jag genast taggad och bestämde mig för att ge en ödmjuk analys av min observation av dom under Backen. Detta kan ni nu läsa mer om på: ettparsomvi.blogg.se

Log in, and thans me later.

Truley yours

Mange

måndag 16 mars 2009

...and everything seemed to be going so well...

Vi hade våran chans...Vi hade äntligen våran chans att få ett slut på allt lidande. Vi kunde ha gjort upp om det här en gång för alla. Men vi valde istället att låta allt fortgå. Här hade vi äntligen våran chans att slippa nästa års schlager-jippo, men istället säkerställde vi det faktum att Sverige ännu en gång får genom gå denna plåga till meoldifestival.
Hade vi skickat iväg von Ugglas eller af Ugglas eller vad det nu är, så hade vi garanterat fått en poängmässig bitch-slap från hela befolkningen i Europa. Vi kanske till och med blivit ombedda att inte gallra fram något bidrag till nästa år på grund av det faktum att eurovision ledningen bestämde sig för att stänga av Sverige för all framtid, för att vi skickade ett så fruktansvärt pinsamt bidrag. Men nej då! Vi väljer hellre att skicka fru medelålders-sönderblekta hår-botox-pumpade-rakt-igenom-rip-off-oprasångerska. För det första så är låten skrämande lik Nessa Dorma. Fast det har ju sin naturliga förklaring; har man Fredrik Kempe som låtskrivare, som gjorde sig känd på att göra en halv taskig cover på just den låten, så kanske man inte ska förvänta sig något annat. För det andra så är det precis sånt här som blir genomröstat i eurovision. På något konstigt sätt så är det alltid såna bidrag som får mycket röster. Hur är det möjligt? Rätt låt vann my ass. Det är aldrig rätt låt som vinner. Så varför gör vi oss inte den största tjänsten någonsin och blir kvitt det här? I år så var vi så grymt nära, så grymt nära. Nästa år så gör vi samma procedur om igen, och röstar fram en rip-off sångerska/sångare vars talang lyser med sin frånvaro. Och jag kommer sitta och vänta på den dagen som vi faktiskt skickar iväg ett bidrag som faktiskt kan kallas för musik. Den dagen så kommer vi alla förmodligen vara döda och begravna sedan länge, men det verkar trots allt som att hopper är det sista som lämnar människan.

Men helt misslyckat var det trots allt inte. Jag sover fortfarande gott om nätterna i viss om att vi inte skickade iväg Måns eller EMD. Som tur är så håller vi dessa pinsamheter innanför landets gränser.

onsdag 25 februari 2009

Kollosalt genomtänkt

Ni som känner mig väl har säkert hört hur jag gång på gång har klagat över hur min högskola har klantat till sig rätt rejält. Det har handlat om rätt stora saker under tidens gång, men den här gången så tar dom priset. I början av terminen så drog vi i gång med en rivstart, och det har inte varit en lugn stund sedan dess. De senaste tre veckorna har varit fullspäckade med examinationer och hemtentor. Den senaste blev, efter kollosala mängder blod, svett och tårar, klar i söndags. Innan dess så skrev jag en tenta tisdagen innan. Vad uppgiften gick ut på och vad läraren ville ha ut av oss var väldigt oklart. Jag och min skrivpartner lyckades ändå få ihop något som var halvdant, men vi fick nöja oss med det. På måndagskvällen så kollade jag schemat för att se om jag hade något på tisdagen; och mycket riktigt så hade jag en föreläsning på morgonen. Jag läste lite snabbt vad den skulle handla om, men jag reflekterade inte så mycket över det. När jag väl kom dit på morgonen så presenterade våran lärare en gästföreläsare som hade dragit sig hit från Umeå för att ha en föreläsning med oss på ca en timme. Han börjar föreläsa och jag lyssnar med ett halvt öppet öra. Men ca 30 minuter in på föreläsning så hajar jag till och konstaterar att denna föreläsning på många sätt känns bekant, men jag kan inte för mitt liv komma på varför. 10 minuter efter det så fattar jag varför. Det visade sig helt enkelt vara så att han kom dit för att föreläsa om exakt de saker vi skrev om på tentan veckan innan, och på något konstigt höger och vänster så tyckte skolan att det var en bra idé att först ge oss en tenta, och SEN föreläsa för oss vad vi precis skrev om.

Kollosalt genomtänkt.