Likgiltig

Jag vill först och främst börja med att be om ursäkt för det tidigare inlägget. Ärendet var högst irrelevant och hör hemma i kategorin psuedo-tankar.

Med det sagt så kan vi alla gå vidare i våra liv utan någon större skada skedd, och framförallt så kan jag i lugn och ro, utan dåligt samvete, fortsätta skriva ner mina inre tankar för världen att skåda. OBS! Redan här bör dock utlysas att till vardags så kan mina tankar skena iväg åt de mest pessimistiska håll om allt mellan himel och jord, så om det skulle vara så att du känner dig träffad av det jag i framtiden kan komma att säga, ha då i åtanke att jag är till 99% gjord av ironi och bör tas med en nypa salt och glinten i ögat.

Med även dettavsagt så kan vi vända oss till dagens ämne: Väder.
Jag vet vad du tänker; antingen så är han en sån där snö-älskare som kommer tjata om vilken stämmning det blir när den första snön har lagt sig och...bla bla bla, eller så kommer tjata om hur mycket han hatar snön och hur hala vägarna blir och hur kallt och eländigt allting är och..bla bla etc.
Men icke. När det kommer till väder och dylikt så blir hat och kärlek till den för mig en grå zon. I don't hate it, I don't love. I nothing it. Det hela, för mig, beror på situationen. Det gör det nog för de flesta andra också. Om jag t ex skulle hamna i en snöhög med snö lite överallt innan för kläderna, så skulle jag nog hata snön. Om jag skulle se en stor mängd snö ramla från ett tak och rakt ner på, säg t ex våran "kära" utbildningsminister Jan Björklund, så skulle jag förmodligen älska snö. I den bemärkelsen så är vi nog människan rätt självisk, så varför ska jag vara annorlunda?