Har du någonsin byggt upp en förväntan över något? Nu menar jag ingen lättvindig förväntat, utan en förväntan som helt kan komma att krossas och ändra en bild som du har uppmålat totalt. Detta har drabbat mig denna helg. Denna situation handlar om en film: Max Payne. Baserat, som de flesta redan vet, på spelat som jag har höjt till skyarna sedan jag första gången installerade det på datorn. När rykterna om en filmatisering började spridas, så blev jag som en femårig pojke på julafton. Jag väntade länge och väl, och när jag till sist såg filmen så blev besvikelsen näst intill påtaglig. I den stunden, om man skulle slå upp ordet "besvikelse" i en ordbok, så skulle man se mig, gråtandes, med biobiljetten i handen. I vanliga fall så brukar man säga att handlingen försvinner i en film så fort man börjar blanda in specialeffekter. Det är jag dock inte villig att hålla med om, kolla t ex på Matrix filmerna: väldigt mycket effekter, men om man kollar en andra gång och tänker till lite så hittar man ett väldigt djup i dom. Här, däremot, baserar handlingen på specialeffekterna. Utan alla änglar och demoner som flög omkring (jo du hörde rätt: änglar och demoner), så hade filmen aldrig lyckats.
Hela grejen med änglar och demoner har blivit något av en New Age-kult. Dessa halvättlingar från himelen och helvetet som ständigt slåss. De flesta skulle nog säga att det började med filmen Constantine, men jag hejar mer på Dogma. Om man överhuvudtaget blandar in det i en film, så ska det förbli mystik i det hela. I Max Payne däremot, så förklaras dessas existens genom att en nylanserad hallucien drog framkallar dessa.
Och inte nog med det, man väljer en man som har mindre scennärvaro än en tegelsten: Matt Wahlberg, och skådespelerskan: ingen-vet-vad-jag-heter-men-jag-får-göra-filmer-iallafall-för-jag-spelade-Jackie-i-that70'sshow.
Dagens sensmoral: Hur mycket du än hoppas på att något ska spela ut det sätt du vill, hur säker du än är på att saker och ting är som du föreställt dig, hur säker du än är på att din åsikt om allt och alla är rätt så ha alltid i åtanke: Det är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli som man tänkt sig. Vad det än gäller.
Dagens moralkaka är nu slängd i ansiktet. Dags för mig att dra mig tillbaka för denna gång.
Peace out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag ska ha detta i åttanke:) Du skriver på ett så roande sätt så jag sitter och myser här hemma när jag läser dina inlägg:) Synd att dom inte kommer oftare. Kram
Kvalite framför kvantitet :P
max payne var en sju järdeles dålig film. totally agree.
fast lite snyggt filmad. det måste den få kredd för. ;)
Skicka en kommentar